Idén med Marschen för tillgänglighet föddes av mig ur det faktum att vi som var involverade i civil olydnads kampanjen på 90-talet, kände att vi hade brukat det utomparlamentariska alternativet och att det var tid att gå tillbaka till ett mer traditionellt motstånd. Nu år och ett flertal lyckade marscher senare så har ännu en tillgänglighetslagstiftning inte blivit antagen. Det är fortfarande maktens arkitektur som härskar, det är 2013 och jag som handikappad kan fortfarande inte ta flyget, bussen eller tåget.
Försvarare av maktens arkitektur inse: Det utomparlamentariska alternativet har inte övergivits det har bara tagit en paus. Som jag ser det så har skärpningen av assistanslagstiftningen fört med sig en bra sak och det är att man nu radikaliserar de handikappade: revolutionära ledare och språkbruk begrips lättare nu när förtryckarna (läs försäkringskassan) börjar ta bort brödet.
Frågan är då: Hur ska vi använda oss av detta spontana intresset för mer revolution? Jo, vi måste som sagt först och främst ha en platt organisering eftersom motståndet måste vara spontant och kunna drivas av vem som helst, därför är det viktigt att vi inte ha några ledare. Dock ska givetvis de med tidigare erfarenhet av motstånd dela med sig av sin kunskap till de med mindre erfarenhet. Men dessa får inte bli ledare. Min erfarenhet av motstånd är att ett ledarskap i krigstider tar allt för mycket energi från sina militanter, detta måste vi undvika. Tar vi en titt på exempelvis den konservativa "gräsrots" rörelsen Tea Party, där har gräsrot blivit ledstjärnan och det är synonymt med spontanitet. Att vara gräsrot, ledarlöst och spontant med för en hel rad taktiska fördelar, den främsta är att motståndet blir som en hydra och får flera huvuden.
2013-10-04
Det är tid för en handikappad "folkarmé"!
Idag uppdaterade min "battlebroder" Jonas Frankssons sin facebook sida med följande status uppdatering:
"Nu har vi intervjuat två av mina förebilder i kampen för allas rätt att få vara en fullvärdig medborgare. Två personer som tack vare maktfullkomliga, inkompetenta kommunala handläggare, som inte begriper sig på rättighetslagstiftningar, har gått från ett liv i frihet, till ett liv helt eller delvis, i husarrest. Att bli satt i husarrest, bara för att man inte rör sig som genomsnittet, är naturligtvis ett gigantiskt förtryck, som borde toppa alla nyhetssändningar, men som tyvärr ytterst få reagerar på. Eftersom det är alltför vanligt att våra systrar och bröder runt om i världen lever just så.
Vad som dock är ganska ovanligt runt om i västvärlden, är att man från den ena dan till den andra, plötsligt kan bli av med sina medborgerliga rättigheter genom att det hänvisas till någon ny flummig praxis, som ingen riktigt förstår. Det händer dock hela tiden i Sverige, där rättigheter inte väger tyngre än pappret de är skrivna på, men där det kommunala självstyret har blivit vår nya statsreligion. Jag känner mig ruskigt arg, men också ruskigt inspirerad av att ha mött två ytterst välformulerade personer, som orkar stå på barrikaderna och strida för ett mänskligare samhälle, trots det dagliga förtryck de lever i.
Tack Åsa Puide och Sven Aivert! Kampen går vidare!"
Min kommentar till detta är följande: Det koncept som nu verkligen behövs är att funktionshinder nationen d v s alla handikappade och "sjuka" i samhället måste organisera sig som en "armé" och ta till gatorna och kräva tillbaka det som är vårt d v s vår frihet. Vi måste marschera på det som är Sverige och dess maktstrukturer som föraktar kroppen och således förtrycker våra bröder och systrar. Vi måste säga till den jävla regering som styr vårt land, att vi tänker inte tolerera mer skit än vad vi kan stå ut med.
Det jag menar att vi behöver ett ledarlöst motstånd som är organiserad med militärisk disciplin fokuserad på försvaret av våra mänskliga rättigheter, speciellt kommer detta vara nödvändigt nu när världsekonomin är i kollaps och USA en av världens största ekonomier är "nedstängd". Detta visar att ett land faktiskt kan kollapsa ekonomiskt: tänk följande scenario med Sverige. Om vi råkar ut för samma ekonomiska kris, ja då kommer ingen oavsett handikapp längre ha rätt till assistans. Vad som behövs är att assistansen blir grundlagsskyddad och inte kopplad till vad vi har råd med ekonomiskt. Detta direkta mål måste vara den handikappade "folkarmén" jag talar om, vilja och fokus. Det som måste göras är att så ofta som möjligt samla den handikappade "folkarmén" vid riksdagen och kräver grundlagsskydd för assistansen samt kräver tillbaka assistansen för de tusentals bröder och systrar som förlorat eller håller på att förlora sin assistans.
Kom nu på söndag 14.00 till riksdagen och visa din solidaritet!
"Nu har vi intervjuat två av mina förebilder i kampen för allas rätt att få vara en fullvärdig medborgare. Två personer som tack vare maktfullkomliga, inkompetenta kommunala handläggare, som inte begriper sig på rättighetslagstiftningar, har gått från ett liv i frihet, till ett liv helt eller delvis, i husarrest. Att bli satt i husarrest, bara för att man inte rör sig som genomsnittet, är naturligtvis ett gigantiskt förtryck, som borde toppa alla nyhetssändningar, men som tyvärr ytterst få reagerar på. Eftersom det är alltför vanligt att våra systrar och bröder runt om i världen lever just så.
Vad som dock är ganska ovanligt runt om i västvärlden, är att man från den ena dan till den andra, plötsligt kan bli av med sina medborgerliga rättigheter genom att det hänvisas till någon ny flummig praxis, som ingen riktigt förstår. Det händer dock hela tiden i Sverige, där rättigheter inte väger tyngre än pappret de är skrivna på, men där det kommunala självstyret har blivit vår nya statsreligion. Jag känner mig ruskigt arg, men också ruskigt inspirerad av att ha mött två ytterst välformulerade personer, som orkar stå på barrikaderna och strida för ett mänskligare samhälle, trots det dagliga förtryck de lever i.
Tack Åsa Puide och Sven Aivert! Kampen går vidare!"
Min kommentar till detta är följande: Det koncept som nu verkligen behövs är att funktionshinder nationen d v s alla handikappade och "sjuka" i samhället måste organisera sig som en "armé" och ta till gatorna och kräva tillbaka det som är vårt d v s vår frihet. Vi måste marschera på det som är Sverige och dess maktstrukturer som föraktar kroppen och således förtrycker våra bröder och systrar. Vi måste säga till den jävla regering som styr vårt land, att vi tänker inte tolerera mer skit än vad vi kan stå ut med.
Det jag menar att vi behöver ett ledarlöst motstånd som är organiserad med militärisk disciplin fokuserad på försvaret av våra mänskliga rättigheter, speciellt kommer detta vara nödvändigt nu när världsekonomin är i kollaps och USA en av världens största ekonomier är "nedstängd". Detta visar att ett land faktiskt kan kollapsa ekonomiskt: tänk följande scenario med Sverige. Om vi råkar ut för samma ekonomiska kris, ja då kommer ingen oavsett handikapp längre ha rätt till assistans. Vad som behövs är att assistansen blir grundlagsskyddad och inte kopplad till vad vi har råd med ekonomiskt. Detta direkta mål måste vara den handikappade "folkarmén" jag talar om, vilja och fokus. Det som måste göras är att så ofta som möjligt samla den handikappade "folkarmén" vid riksdagen och kräver grundlagsskydd för assistansen samt kräver tillbaka assistansen för de tusentals bröder och systrar som förlorat eller håller på att förlora sin assistans.
Kom nu på söndag 14.00 till riksdagen och visa din solidaritet!
2013-10-02
Den goda religionen.
Människan eller ”Optimates”: De bästa av människor är i ständigt kamp med ”Gud” över sina onda tankar och sina onda handlingar, det samma gäller för hennes goda tankar och goda handlingar. Detta mina vänner är själva grunden till Beh Din: ”Den goda religionen” att vara i ständigt jihad med sin inre spegelbild.
Hur man upptäcker fienden.
Det främsta sättet att upptäcka fascister är genom deras bruk av dubbelspråk, t e x ”Det går inte att påtvinga islam på människor, men vi kommer att påtvinga islam på människor.”
Krigets regler.
I stridsföring vinner alltid primitiva medel över högteknologiska medel, detta blir mer tydligt ju längre en kampanj drar ut på tiden.
En chans till.
Innan en kriminell utplånas av staten, ska först ett försök av pacificering göras: Den kriminella ska få testa om marijuana gör så att deras kriminella livsstil ändras och förbättras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)