Den förlorade sonen

Idag fick jag två viktiga ja till svar. Man kan därför inte vara mer än nöjd med mitt liv. Återigen känns tacksamhet och glädje. En blick upp i taket viskande eller tänkande ditt namn med ett tack innan man går till sängs varje kväll känns därför inte svårt.

Enda sen jag var femton år har jag varit arg på dig. Med en känslostorm av tårar vrålade jag tyst i den skog jag hade flytt till: "Varför har du övergivit mig? Varför har du uppfostrat dina anhängare så dåligt?"

Det gjorde så ont att lämna dig.  Men nu återkommen från min reträtt är jag som den förlorade sonen; nyfiken och redo att ta din förlåtande hand igen.

Den röda boken

Jag skulle behöva läsa Jungs "Röda bok".

Ett tydligt icke-svar

Mitt sökande är slut men nu börjar upptäcktsfärden i hans hus. Finns det ett förlåt i mig är frågan?

Små djävlar

Ondskan i mig måste kontrolleras, samtal om Gud och ett krig mellan rätt och fel känns som det enda rätta. Jag är trött på all jävla relativism, en rasist är fortfarande en rasist och borde skjutas. Våld löser inget visst men ibland går saker för långt och alternativen är ett nålsöga. Ett våldsamt slut, sen är allt bra. Gud vet, du vet att vi är moraliska mördare och hycklare.

Alliansen, det nya DDR

I Birgitta Almgrens bok "Inte bara Stasi: Relationer Sverige-DDR 1949-1990" från 2009 kan vi läsa om hur svenska staten uppmuntrat och skickat iväg svenska lärare på fortbildningskurser till DDR. Boken berättar att det på varje skola i Sverige efter 1972 fanns minst en lärare som hade genomfört studier i Östtyskland.

Det svenska lärarförbundet lockade aktivt med kraftigt subventionerade studieplatser. Kurser som skulle sprida tyskan och den tyska kulturen var i själva verket propagandakurser där de svenska lärarna skulle brytas ner politiskt och ideologiskt.

Vad har allt detta att göra med den blåa alliansen?

Det visar på att en stark rotad bolsjevism existerar i ryggraden på den svenska staten, en politisk doktrin som oavsett färg på regering är rådande. Detta kan vi exempelvis nu se i hur Alliansens attackerar LSS-lagstiftningen, framförallt i det så kallade BAS-dokumentet där personer med funktionsnedsättning tvingas i en planekonomisk anda redovisa varje sekund av sitt liv.

Vi kan även se detta i Alliansens politik när det gäller internet och fildelning. Övervakningen som nu sker är inget annat än en jävla bolsjevism. Tyvärr är detta inte beroende på politisk färg eftersom det är en svensk tradition.

Hur som helst, med den brutala politik högerfascisterna i regeringen nu driver, med sänkta skatter som i sig leder till attacker på minoriteter i form av nedskärningar i välfärden kommer Sverige bli som DDR. Grått, smutsigt och förfallet. Främlingsfientligheten kommer öka, människor kommer  vara otrevliga och misstänksamma mot folk som kommer utifrån. Stämningen kommer bli mer och mer polariserad tills vi en dag vaknar upp till ett annat land.

Klassfreden kommer borgarna skrota för att visa fingret åt sossarna och cyniskt återinföra klasskampen.

På så sätt är Alliansen Sveriges nya kommunistblock...

DDR at your footstep

Jag förstår ärligt inte det här med att folk otrevligt ska behöva bry sig och lägga sig i mina relationer till andra människor bara för att jag är handikappad. Förmynderiet nässlas in överallt och Socialstyrelsen nya bisarra behovsprövningsinstrument känns redan infört i mitt eget hem.

Morsan tvingade mig när jag pratade med henne i telefon igår att lova att aldrig någonsin fylla i något så kränkande som BAS-dokumentet, samtidigt påminde hon mig att en liknade "inventering" hade staten kränkande gjort av zigenarna och då slog det mig: Socialstyrelsen vill börja mätta skallar igen!

Vissa saker glöms aldrig

Att kroppen kommer ihåg efter så länge ...

Blitzkrieg 2010

Nej, det känns som om mitt liv återigen börjar få en horisont och min hjärna lär sig långsamt igen vad som är upp och ner.

Det som får mig lugn o mjuk varje gång mörkret splittrar tillvaron är att vi människor faktiskt är natt och dag. När allt är som mörkast då vet vi nästan instinktivt att någonstans långt där borta kommer snart ljus igen.

Jag har fått ett ljus och jag är jävligt tacksam. En lättnade suck lägger sig över den annars så tunga bröstkorgen, så pass att de svarta skeppen tålmodigt får vänta i en annan vik.

Livet hänger på en skör tråd därför ter sig de polska vidderna som ett skrämmande men nödvändigt äventyr. Många arméer har vandrat där, segrat och fallit. Vendetta är det enda möjliga för en man som jag ...

För en dag sen

Axlar sjunker krampaktigt ihop mot det som kallas hjärta. Stenklotet vill explodera och säga sitt. Ordens handling formar konturer av grymhet och våldtäkt. Spänningen ökar och den annorlunda tonen i öronen väcker nyfikenhet. Men samtidigt är lukten i näsan ångestos. Överallt klibbar misstänksamhet och det egna livet städas en fjärde gång. Inför dig och alla andra är färgen på farstun ljus. Men under lagret lurar något exotiskt men svagt. Färgtonen är nästan svart.

Annorlunda för att väcka nyfikenhet. Vi lockas att uppleva detta annorlunda. Men att tillåta detta annorlunda att flytta in i våra liv är en helt annan sak.

Det så spännande och exotiskt blir inte så spännande och exotiskt, utan väcker i stället misstänksamhet och oro.

Funderar ett slag på magi och fastslår att ord är magi.

Placerade i rätt mun är de gift, uttalade av rätt tunga

befriande och mördande. Sedan befästs en annan tanke.

Är jag ett ord uppläst av olika dialekter o påhittade ordningsföljder?

Det är bättre igen

Ett leende finns nu på mina läppar o jag behöver bara vara lugn och hålla huvudet kallt. Det tänker jag göra därför kommer bloggen för stunden bli stället där jag mördar, spyr ut min förvirring eller platsen där jag bara är tyst. Hur som helst, mitt skrivande ska få träning o där ska jag bli starkare.

Så tack svaghet!

Adi?

Nyss hem kommen från samtalsterapi och jag känner mig ännu ensammare än förut men ändå inte.

Vi får se vart allt leder.

Jag avslöjar att jag förstår Hitler men ändå inte. Skulle jag slappna av, sluta tänka och bara känna - ja då skulle avkoppling vara massmord. Är det jag? Både ja och nej.

Lyssna bara, döm mig ej för att jag är Guds spegelbild.

Vedervärdiga kvinna!

Du gillar verkligen att förstöra hjärnor. För vad fan betyder det att säga: "Sluta gegga med ondska!" och samtidigt ge mig samma smeknamn som en stilig massmördare i uniform?

Mitt varför i snökattsbokstäver

Havet är lugnt nu men enbart efter ett våldsamt gungande i 12 timmar. Namnet på varelsen som lever på mina sömnlösa nätter är ännu okänt.

Ni som läste bloggen igår vet mina funderingar om ensamhet och till er kan jag informera att inget har ändrats på den fronten. Vi människor är fortfarande dömda till andlig ensamhet, det går aldrig att kringgå detta.

Visserligen är jag en hopplös romantiker men även en sån har en hjärna att tänka med. Mognad handlar om att kunna vara ensam. Mänsklig existens handlar om att åt sig skapa hemliga rum, men givetvis slår inget känslan när man låter en mycket nära vän snabbt få kliva in i det hemliga en stund och leka gemenskap. Men inget är evigt och livet är alltid en vandring utanför de varma husen.

Så till dig snökatten slänger jag handsken och förväntar mig ett svar, nu när jag trollat med orden och fått fram den dunkla sanningen skrivet i snökattsbokstäver bakom mitt varför.